Att arbeta på kontor är inget för Tanja då hon trivs allra bäst ute på fältet där allt händer. Arbetet är tufft, man får ta del av många tragiska händelser och det är inte alltid så lätt att lämna jobbet bakom sig när man väl kommit hem. För Tanja och hennes man Tore var inte det ett alternativ då många personer genom åren sökt upp de två eldsjälarna i deras hem för att få tröst, trygghet och hjälp. Dörren stod alltid öppen hos paret Pålsson.
Något Tanja verkligen vill understryka är vikten i att lova något.
- Lova aldrig något du inte håller. Håll vad du lovar.
Tore Pålsson, en man med lång erfarenhet inom polisyrket, 46år närmare bestämt.
Precis som för Tanja så var inte heller Tores yrkesval självklart, hans föräldrar tyckte att han kunde ta över lantbruket och bli bonde. Att vara bonde, ta hand om lantbruk, köra häst, ett riktigt slitgöra, nej det var inget som passade Tore.
Vad skulle han då bli?
En tidningsartikel fångade hans intresse, polisaspirant, han valde att slänga in en ansökan. Tore fick kallelse till en läkarundersökning i Linköping och därefter blev han antagen.
Efter 10 månaders utbildning var Tore redo för en framtid som polis och satte sina första steg 21 år gammal som fotpatrullerande polis i Söderköping.
Tore berättade för en mycket tveksam skara elever hur polisen vid utryckning fick tillkalla taxi för att ta sig till olycks- eller brottsplatsen. På detta vis fick dom färdas ända fram till 1 januari 1965 då polisen förstatligades och polisbilen blev ett faktum.
1966 sökte Tore en tjänst som förste poliskonstapel. Dom var 5 sökande till denna tjänst varav 4 stycken av dessa återkallades och tjänsten blev Tores.
Ett intresse för fritidskonsulent började växa i Tore och han valde därför att påbörja en utbildning, denna blev dock lagd på hyllan 1971 då han och Tanja flyttade till Gamleby.
Åren tickade på och hoppandet mellan olika tjänster inom polisen fortsatte för Tore som alltid ville finna nya utmaningar och utvecklas inom sin yrkesroll som polis.
Tore forsätter sin föreläsning med att tala om den råhet som sedan 1970-2010 har ökat. Förr gav man varandra en smäll, markerade och så var det bra, nu fortsätter man att slå, sparka och tillhyggen tas även till som hjälp i misshandeln, trots att personen redan ligger ner.
Han påpekar även att dagens poliser har svårt för att tala med ungdomar, att dom lätt blir nervösa i folksamlingar och tar gärna till ett tufft och kaxigt sett, börjar slita och rycka istället för att bara vara naturlig, ha ett lugnt och fint tillvägagångssätt.
Gitarren har hängt med Tore i arbetet som polis och har lättat upp, förvånat och glatt människor. Även denna gång fick gitarren hänga med och det bjöds på härliga låtar.
Tore påpekar att som polis ska man vara mänsklig.
– Ta alla efter samma våglängd.
– Alla har ett hjärta.
Med dessa ord kan vi verkligen förstå vilken fin människa Tore är och tillsammans med sin fru Tanja bildar dom ett toppteam som genom åren hjälpt, stöttat och säkerligen räddat många människor. Det är just sådana personer som vi behöver ute i vårt samhälle.
Kanske är just du en sådan person?
Eva tackar och överräcker en burk honung.
